Flygplatser, satan vad vi fick stressa. Eller för oss är det iallfall att stressa nog för att vi hade typ 4 timmar på oss men ingen ville ta emot vårat bagage? 

Vadå 3 surfbrädor och ett fasttejpat fiskespö på kartongen (undangömt). Fast på lappen stod det "en surfbräda. Det skulle ha kostat oss 1500 bara för brädorna + annat men efter lite flirtande och smör så fick vi med allt extra för tusenlappen totalt alltså.  

Som vanligt när det är extra-ordinära händelser så har alla blivit sjuk dagen innan, för om en blir sjuk så blir alla det. Så det har varit tungt idag.

Klockan 8.00 drog ragge igång motorn, vi körde in i hamn och tömde båten på alla grejor.

Vid 11.30 kom båtlyftarna och tog över, lade ned masten och lyfte upp våran älskling, fel dessutom. Det var nästan som att säja hejda till pojkrummet. Hemsk.

Så vi hittade tydligen en plats åt henne, vi hade räknat med att det skulle vara snordyrt och hade ganska mycket ångest över det, men i slutändan vart det ett helt okej pris ändå 1000kr månaden + lyft/3.

Känns skönt att allt sånt där tråkigt är bortgjort, just nu sitter vi på flygplanet mot Berlin därifrån åker jag till 

Göteborg och hälsar på Syrran och Bjarn kollar hur det är med dom. Grabbarna drar raka vägen till Kiruna vet inte när dom kommer fram men tror ingen får veta egentligen. 

Det här känns skumt, första biten när man tittar ut genom fönstret på planet ser man alla båtar och havet allt, nu är det slut med det alltså. På ett bra tag iallfall. Inte alls dåligt på något sätt, det ska bli skönt att få vila lite, hehe. 

Igår hade vi flashbackafton i förpiken, kollade alla filmklipp och bilder från hela resan på go-pron, och datorn. Riktigt nostalgiskt, vi ska nog dela med oss av några av dom iallfall. 

Bara en sån sak att vi var så extremt exalterade för våra första kraftiga vindar, det är intervjuer och allt

helvete, lixom nu är det grejor som händer! haha

Ibland är det nästan som att man får en liten tår av att tänka tillbaka på allt fast man är ju rätt så förkyld också, såatt. 

Jag är stolt över grabbarna och tror dom är lika stolt över mej också, vi fixade det. Det är inte alltid enkelt att vara 3 vuxna människor på en sån liten yta som vi haft i 3 månader. Gjort samma saker ätit samma mat skitigt på samma dass…bara en sån sak.

Men satan det är manskärlek jag snackar om nu! nog om det. Det har varit helt otroligt underbart. Nu.

Kiruna, Kalix, östersjön, Bosse och Lisbeth, stockholm, Visby, härliga människor, Danmark, den där satans sälen, Tyskland, duffbear, Kiel, Hamburg, Holland, tågluffarna, Engelska kanalen, London, vafan, Frankrike, Audeierne, surfing, kanal di midi, Uffe, franska viner, Atlanten, mallis, magaluf… Det är svårsmält. 

Jag vet faktiskt inte om det här är det sista inlägget på den här bloggen, kan vara och det känns nästan som att man måste krydda på det då. Det kan hända att vi får ut en film också om vi får lite ordning på klippen, jag har försökt men gillar inte Final cut. Och ocensuretat hade inte funkat. Självklart fråga oss så visar vi men. 

Jaa och kollade just upp på gps skärmen i planet, herregud vad fort det går som en gammal tant hade sagt.

Sverige nu då. Vi har faktiskt saknat vårt fosterland en del. Komma hem och få göra rätt för sig igen, va jäklar vad härligt! Hoppas man hamnar ute på en myr i 35- för då får man inte jobba. 

Men om man säjer så då så har nog vi alla tre fått ett nytt ork. Som jag skrev i utvärderingen i skolan 10 år i rad varje vecka, "den här veckan har varit bra, allt har gått bra förutom alldeles för korta raster. 

Kiruna är en vacker plats, och det ska bli skit kul att få komma tillbaka. 

Träffa alla polare som jobbpolare hela bunten, det blir skoj! Det blir bland annat mycket sånt man pratar om när timmarna börjar rinna iväg ute på havet. Så vi har nog insett ett och annat trots allt tror jag...

 så här ser hon ut just nu. 

En sista titt över mallorca. 

gammalt. 

brutalkryss i stockholm.

Morgondimma.

 Smårep, hela tiden.  

Och resten finns kvar nedtill.
Just nu är jag i göteborg, vaknade nyss klockan är 13.31, så om 6 minuter smäller det.
Tack till allt och alla som har visat intresse, det har varit ett häftigt äventyr!

La ut några klipp men det blev inte bra, så vi får försöka redigera ihop något sen.

Death Cab for Cutie - Soul Meets Body

Hejhej, resan har börjat ta slut nu. Just nu sitter vi och äter glass, funderar lite över allt möjligt. 

Jag har varit ute på en promenad och longboardat i några timmar, det känns verkligen som att det är sista gången på länge nu. Resan har varit helt otrolig men allt har sitt slut och det känns faktiskt bra att komma hem igen. 

Jag är dock i en liten livskris just nu, ingenstans att bo och ingen bil. Men det ordnar sig. 

Grabbarna får man nog inte se på några veckor nu tills deras flickvänner har släppt ut dom igen. 

Men vi alla är nog så pass förväntansfulla på att komma hem igen som man kanske kan vara efter 3 månader borta, på många sätt ska det bli kul säkert. 

Det ska bli en mer uttryckt utvärdering av resan framöver, riktigt färdigt är det inte än. 

Vi har seglat över från Port de Pollenca till Port de colon, en liten vik på östra sidan det ska tydligen vara ett av de billigaste ställena att få lyfta upp båten på så vi nappade. 

Och väldigt vackert är det här också.

Uffe for hem i Söndags från Magaluf, det fick bli slutet på hans vistelse. Tänkte att det kan ju inte bli så mycket bättre än att få vila ut på Magaluf de tre sista dagarna innan man far hem och jobbar igen. 

Tyvärr så fick vi inte tid med "den nakna sanningen" förhoppningsvis så kan vi styra upp det nu när vi kommer hem. Det fjärde ankaret, båten börjar gå långsamt nu. 

Jaja, lite bilder från senaste tiden. 

 Vegan i bakgrunden.

 Såhär såg vi ut när vi lockade till oss ett annat 

gäng svenskar som vi hängde med oss en kväll i Magaluf.

 Från dagens promenad. Så romantiskt, så vackert.

systemkamera hade ju varit men..
På återseende.

Lasse funderar på att ta bort barren just nu. Vi sitter på Mallorca, ankomst klockan 18.00 senare efter 200nm från Narbonne (slutet av kanal du midi). Sista biten med Uffe i kanalen har varit ett hellvete, han  sover som en ost, dricker som ett svin med mera. Skämt åt sido han är onykter. 

Fast på riktigt så har det varit skit trevligt, tills vi körde på ett okänt föremål 2 minuter ifrån hamn och sabbade våran propeller. Vi tvingade våran nya medlem, och då menar jag tvingade honom till ett dyk för en propeller-analys, det såg bra ut just då. Jätte roligt att reta Uffe för att han var extremt smutsig och full av bajs, och med en lättnad fortsatte kvällen som vanligt. Dagen efter hann vi igenom en 4 slussars sluss och insåg att vi inte kom framåt längre. Så vi fick vända, anordna ett nödrep. 

Jag och Uffe tog tåget till Toulouse medans Lars och Rasmus styrde upp ett tillfälligt motorstativ.

Återvände analyserade fixade, till slut så hade vi en billig 2,5 hästare i aktern. 

Givetvis så hade slussarna stängt när vi blev färdiga så vi fick spendera ännu en kväll i kanalen. 

Vägen ned till havet var smäppet snyggare än vägen upp, med vinslott berg och lite sånt att luta ögonen mot under puttrandet. 189 meters höjd har vi bestigit med Vegan nu, och ned igen. 

Visst kanaler är jätte fina inga vågor man sover gott och det är vackra vyer man kan jogga brevid båten men man blir ganska leds efter ett tag, havet är finare. Sista biten ur kanalen fick vi gunga oss ur det var så jäkla odjupt.  

Så klockan 19.14 kanske kom vi fram till kanalens mynning. En snabb arbetsberedning och ett gäng analyser, djupa diskussioner över en pizza + öl senare slängde vi upp masten helt problemfritt mot kanalens sista bro. Vid 02.00 blev vi färdiga för avgång. Hissade segel och sedan MEDELHAVET. 

Överseglingen har varit mycket harmonisk med härliga halvvindar som har tryck oss fram i snitt 6 knop hela vägen över. Vi har vågat oss på fiske igen, men inget annat än ett reält napp på kroken dock. 

Vattnet är numera blått till och med för mej som är färgblind, så blått så att man kan stirra på det utan att ens tänka på att bli leds. Indigoblått är ju allas favoritfärg. 

Att komma fram till Mallorca känns lite som att semestern börjar nu trots att resan är målet. Men det blir nog att slappna av här tills resan är slut, besöka lite öar, dyka fiska och sånt trevligt. 

Tack för idag och nu ska vi börja skriva varje dag Pekka. 

 Lasse blinkar med piratögat. 

Hälsar till polarna. 

Så kunde det se ut om man tog en cykelrunda brevid kanalen. 

Det fanns bland mycket annat äpplen, majs, kiwi och sånt som man kunde palla

om man bara var nog galen. 

 Nya stativet och motorn. 

Här träffade vi faktiskt ett härligt gäng med Norska gubbar som bildade en

liten fanclub kring vårat projekt. 

 Rasmus och en klase illegala vindruvor. (oskattat)

Vinslottet.  

Klassiska fot´bliden. Uffe tog min plats i fören så jag fotade bara hanns istället. 

Mallis i bakgrunden. 

Toulouse har varit hemmahamn i 2 dagar från idag, anledningen till det stoppet har varit en fin stad och en liten överrasknings människa som landade för några timmar sedan. Efter några dagars planering så satte han sig på planet mot Frankrike. 

Så vi har väntat in Gylf johanseen(mättes?). Just nu i detta ögonblick så sitter han och pratar om långkalsonger med oss, jag har iallfall glömt bort vad det är för något. Det är lite svårt att förklara men vi är väldigt överväldigade att få träffa våran gamla polare igen, det känns som att ännu mer ny färsk positivitet har anlänt. 

Givetvis så har vi skålat vårat nya sällskap, så just nu är det kaffe en öl cigaretter och musik. Hederligt firande. Cigaretter röker bara de som vars mamma inte läser bloggen. 

På agendan står det just nu medelhavet. Vi struntar i Bearritz och kör vidare. Förhoppningsvis är det en hel del surfing där med. Det är nog ingen ide att planera över huvud taget. 

Men som sagt gyffe varmt välkommen, inom 20 minuter så startar vi igen. 

Han har även lovat oss ett inlägg "sanningens ögonblick" som han ska skicka ut på bloggen innan resan är slut, så håll andan i lungorna. 

Det blir ett kort inlägg eftersom att vi är på väg nu. I Toulouse så har vi faktiskt tagit fingrarna ur och klippt oss till slut. Det har varit tanken sedan Visby men nu är det gjort! Och stiliga blev vi, jag köpte givetvis en keps 2 minuter efteråt. Men det känns bra, mer saker... Käkat spagetti med sea food franska specialitéer och hängt på stan. Igår var vi på Reagge konsert  mitt på stan osv. 

Nu sitter vi i kanalen, vi kom in! Utan desvärre frågor, det verkade nästan som att killen som hjälpte oss fejkade ett intyg för oss. Slussvakten eller vad man ska kalla det blev en väldigt god vän till oss. Han hade hand om de tre första slussarna så vid varje sluss mötte vi honom så han fixade allt, körde oss till macken för diesel och tipsade. En bra introduktion för Di Midi.
Samma kväll som förra inlägget så lade vi till vid närmaste brygga vid första slussen. Kolsvart ute, inte en människa på flera mil ifrån oss. Regnskog, tusen olika ljud från olika arter, så fick Lasse på den fetaste gammelgäddan jag någonsin sett på sitt fiskespö.
Vi var helt livrädda för den. Kan ha varit en krokodil kan ha varit en val men det såg ut som något däremellan. En halvtimma senare fick vi "det" till bryggan, ingen aning om vad vi skulle göra så vi högg den i nacken. Inget händer vi hugger den i sidan, inget händer helt tokig så röck den av en 100kg lina och drog därifrån. Efter det så har vi inte rört fiskespöt.
Lite kanske men så fort man har slängt ut draget så har det varit full rulle in med draget igen, sen
-äääh det finns inga fiskar här.

Just nu sitter vi mitt i kanalens öppning, nästa stopp blir Toullouise, kan inte stavningen som vanligt.
Från T så blir det raka vägen till Bearritz.
Nu efter 3 första kanalerna så öppnar vi våra egna kanaler. Man drar i ett snöre, väntar, sen åker man in. Sen ut.

 Såhär ser en sluss ut.

Lasse Jönsson. (Lars)

 En gammal gammal man som inte gillar svenskar.

Gubben trodde att han skulle hinna köra ikapp oss och placera våran 

fina svenska Vega i köttkvarnen han hade i spetsen på sin båt.

Han var för långsam, han skrek och skrek

-jag ska nog fånga er allt!

Ragge kämpar en stund med "det" 

Ett ärligt försök för kanalsurfing.

Nog för att vi är snabba, men inte nog. 

 Gårdagens parkering.

Kanalen är öppen mellan 9-19.

Jaha, vi blev kvar i Audeierne en natt och en dag till, vilket resulterade i att vi fick träffa ännu fler härliga franskosiskor fransmän/siskor. Husfest på båten efter ännu en dag på surfbrädan, tror att vi avrundade vid 8 på morgonen efter några corisonter? vet inte stavningen men det är en fluffig plätta med choklad i och självklart lite pizza och bröd, och ännu mer våfflor och sen sova.

Med oss hade vi bland andra Julie the cops, hamnvakten som tidigare samma stormiga dag hade guidat en båt på grund, the irish man, Camille och några fler.

Dagen efter vaknade vi lite småskakis ganska sent, missade tidvattnet så vi fick fara lite senare än "planerat" och med oss fick vi Camille, våran nya franska polare.

Inom loppet av 1 timma så bestämde hon sig för att hänga med till Canal du midi efter att vi hade ringt och sagt att vi drar nu, 200nm ganska långt. 

Förra inlägget var vi på väg ut på havet, helt seriöst. Men istället så köpte vi varsin surfbräda, kan nog vara en sport som är roligare än de flesta tror jag.

Väl ute på havet med våran nya medlem så har vi haft en hel del tur med vindar och väder. Medvind, alltså spinnaker och sol. Förutom nätterna som har varit stjärnklara. Stjärnklara med ett dussin delfiner kring båten, så nära att jag faktiskt rörde vid en utav dom.  En fjärde pilot är inte en dum ide, nattskiften har gått som en dans utan aoutopilot och helt klart kul med nytt sällskap. 

Tre dagar och tre nätter tog det innan vi kom fram. Just idag har varit en lång dag,  Canal du midi har en hel del broar så klockan 11.00 var det mastnedtaging för samtliga trots nattskift och dv. 

Vi tappade den. 

Fast det blev ändå en ganska mjuk landning så den klarade sig nog. 

Camille har lämnat oss för några timmar sedan, raka vägen hem till Bretz med tåg för att fira sin pojkväns födelsedag. Ett sorgligt avsked, alla hatar att säja adjö. 

När vi hade torkat färdigt tårarna ur ögonen så for vi med en stenhård inställning in mot första etappen av kanalen, vi kom 150 meter sen insåg vi att vi inte kom så jätte mycket längre till. Strömmen var fortfarande emot oss, så vi fick vänta in lite. 

En halvtimma senare körde vi gärnet med strömmen, och det går. Undan. 

Helt otroligt vacker kanal eller kanske väldigt ovanlig, för den som är sugen på en kanal åk hit. 

Just nu är det kolsvart vi är fortfarande i kanalen, snart framme vid första slussen. Man ska ju ha ett kanal intyg för att passera här så vi är lite nervösa. Lasse såg nyss två ögon i vattnet och en fladdermus. Snacka om läskigt. 

Ett citat som jag faktiskt ska skryta om just nu är vad Camille sa när vi gick in mot kanalen igår, med ganska hårda vindar att.

-jag har varit på segelbåtar förr, alltid varit lite rädd men med er så är jag faktiskt helt lugn. Typ fast på engelska.
Så det var ju roligt att höra.

 Raketuppskjutning på fredag kväll, kan vara bland de vackraste vi sett.

Camille kollar att vi har gjort ett bra jobb med spinnacern.

 Snubben, eller kapten som brukar ta över när Rasmus måste sova.

 Mastnedtagning, vi tappade den som sagt.

Rasmus skyller på tjejerna, tjejen. Typiskt.

 Husfest. Irish guy längst till vänster. Han kunde dricka!

Just samtidigt som inlägget skapades, fiske på gång.

knaan - take a minute

Hejhej, surfarna här. Igår på morgonen när jag fortfarande låg och snoosade så träffade Rasmus och Lars en tjej, Camille vi mötte på puben kvällen innan, typiskt nog. När de möttes hade Rasmus just köpt en surfbräda, så hon erbjöd sig att ta oss till ett bra ställe några mil ifrån vart vi har båten vart vågorna var mer surfvänligare lite större och sådana som inte bryter direkt. Enligt mig det perfekta stället att börja på. Så Camille släppte av oss vid stranden for hem och kom tillbaka med sin sportmamma och några våtdräkter åt oss. Helt extremt snälla vänner, så vi surfade på eller försökte iallfall så gott det gick
käkade en hel del vatten sammanlagt kanske en 25cl jozo salt per person. Lite skrapmärken och så, men i slutändan så fick vi trots allt höra att vi var rätt så grymma för att vara första gången, till och med om det nu hade varit andra.
Fyra timmar senare var vi helt färdiga, så det blev dags att fara tillbaka. På vägen hem så blev vi bjudna på en kaffe i deras sommarhus, som slutade med att vi körde helfest med hela familjen och alla deras jaktkamrater/fruar som hade en hel del gemensamt med oss. Det var förrätter, helt klart den bäst tillagade fisken jag någonsin ätit (förlåt mamma) och till efterrätt glass odv, franska viner till alltihopa.
Tror Camille körde hem oss till båten igen vid halv tre tiden.
En perfekt dag skulle jag nog kalla det.

Första dagen, provade vi bodyboard på det sämre stället, inte riktigt lika skoj

såhär efteråt men just då tyckte vi att det var riktigt extreme! 

 På väg till stranden igår, vi fick plocka lite frukost från deras träd.

Kommer inte ihåg namnet men det smakade typ melon?

                 På väg mot stranden och deras hus.

Här körde vi förfest, eller förrätt. Väldigt trevliga människor.

Och här ser man de sista minuterna av min kryckperiod, en kvart

senare tappade jag min andra krycka i vattnet så nu är jag återställd.

Så ännu en gång så har det blivit ett stressinlägg med en lite småtjurig expedit som kollar lite snett för att man har köpt en kaffe för 10kr för att sedan sitta och ha datalan i flera timmar. 

Nu siktar vi på franska kanalen och hoppas på att vi kan ta oss raka vägen dit, tjäna igen lite tid och så.

hejhej.