Nu sitter vi i kanalen, vi kom in! Utan desvärre frågor, det verkade nästan som att killen som hjälpte oss fejkade ett intyg för oss. Slussvakten eller vad man ska kalla det blev en väldigt god vän till oss. Han hade hand om de tre första slussarna så vid varje sluss mötte vi honom så han fixade allt, körde oss till macken för diesel och tipsade. En bra introduktion för Di Midi.
Samma kväll som förra inlägget så lade vi till vid närmaste brygga vid första slussen. Kolsvart ute, inte en människa på flera mil ifrån oss. Regnskog, tusen olika ljud från olika arter, så fick Lasse på den fetaste gammelgäddan jag någonsin sett på sitt fiskespö.
Vi var helt livrädda för den. Kan ha varit en krokodil kan ha varit en val men det såg ut som något däremellan. En halvtimma senare fick vi "det" till bryggan, ingen aning om vad vi skulle göra så vi högg den i nacken. Inget händer vi hugger den i sidan, inget händer helt tokig så röck den av en 100kg lina och drog därifrån. Efter det så har vi inte rört fiskespöt.
Lite kanske men så fort man har slängt ut draget så har det varit full rulle in med draget igen, sen
-äääh det finns inga fiskar här.

Just nu sitter vi mitt i kanalens öppning, nästa stopp blir Toullouise, kan inte stavningen som vanligt.
Från T så blir det raka vägen till Bearritz.
Nu efter 3 första kanalerna så öppnar vi våra egna kanaler. Man drar i ett snöre, väntar, sen åker man in. Sen ut.

 Såhär ser en sluss ut.

Lasse Jönsson. (Lars)

 En gammal gammal man som inte gillar svenskar.

Gubben trodde att han skulle hinna köra ikapp oss och placera våran 

fina svenska Vega i köttkvarnen han hade i spetsen på sin båt.

Han var för långsam, han skrek och skrek

-jag ska nog fånga er allt!

Ragge kämpar en stund med "det" 

Ett ärligt försök för kanalsurfing.

Nog för att vi är snabba, men inte nog. 

 Gårdagens parkering.

Kanalen är öppen mellan 9-19.